Det bidde en vimpel

Jag råkade i fredags snubbla och trassla in mig i partyfanan. Ett stort nederlag att behöva tillkänna ge det, men som min chef så käckt brukar säga -Även solen har fläckar. Mitt fatala misslyckande slutade med att jag efter 10 minuter hemma på O´learys fick gå hem. Karin som hade lyckats övertyga vakten med sitt fantastiska leende att vi visst inte var så fulla som vi såg ut och stackars Anna som kommit in till storstan för en förträfflig kväll fick åka besviken hem. Hem och hem eller jo till slut efter en omväg till Hasselfors först. Varför väcker inte chaufförer sina passagerare vid önskad hållplats nu för tiden?? 

Så var det äntligen lördag och "When the hero has left the bulding" realesefest stod i antågande. Okej!!? Hur skulle jag lyckas trassla mig ur fanan och dessutom komma i stassen som pingla i tid? Jag kämpade för allt vad tygeln höll och lyckades med viss möda åtminstone få med mig en liten partyvimpel att vifta med. Vet att det endast bör hyllas mig här men för den här gången kliver jag åt sidan utan att blinka. Mr Hero him self uppenbarade sig på scenen och skapade historia, magi och ljuv musik. Det var verkligen med hjärtat till hjärtat han framförde sitt livsverk. Helt klart de 100kr Karin hade betalat för min biljett. Så var det dags för efterfesten på Revenge. Vi satt där med våra slokande partyvimplar och gjorde det bästa vi kunde av natten. Dock fick jag snart överge rusdryckerna och bad snällt Hjälten att upppfylla min önskan om lite vatten. Tyckte att varannan vatten var en god ide en natt som denna. Snart dyker han upp med det efterlängtade vattnet. Fast inte i ett glas som jag trodde utan i en kanna utan glas. Nåja nöden har ingen lag så det var bara att börja dricka ur kannan. Kan tänka mig att det inte såg speciellt rockigt ut.  Jag tycker vi efter omständigheterna lyckades relativt bra eftersom vi framåt morgonen knatade hemåt i vanlig oordning.

 Som sagt, varannan vatten

(Märk väl att scarfen är på)

 Sov jävlar i mig på söndagen vilket i och för sig var befogat men inte helt i sin ordning kanske. Kl 15 ringde The Hero och tyckte det var dags för frukost. Kaffe, ägg o bacon, ost macka och juice dög utmärkt som bakisfrukost. Jag plågade honom med mina fotoalbum och min musik som han så försiktig kallade alternativ, Alternativ till vad? Han ville nog helt ta fram bazookan och rikta den mot stereon. Men som den gentleman han är satt han snällt i ett par timmar och försökte överleva i hans öron oljudet. 

Jaha det var vad det blev av min helg inte helt i VIVE LA ME stil kanske, men som jag brukar säga -Man måste ibland misslyckas för att veta hur det är att lyckas. Nä nu ska jag ta fram nål och tråd så jag hinner laga fanan tills nästa gång det vankas partaj.