Ja då har man klivit in i en downperiod mitt i i alltihop. Kan våga påstå att den känns bra trist och jäkligt onödigt, för hur ska jag då kunna rocka och äga i harmoni. Kroppen strejkar jävlar i mej sen penicillin kuren och det verkar inte bättre än att psyket hänger på. Strul på jobbet, strul ekonomisk, strul angående män och familjestrul gör knappast saker och ting lättare. Men som den riddare jag är så släpar, sliter och drar jag fanan tills händerna blöder. Död åt demonerna!!! Jag släpper inte fanan what so ever. Det jag ser fram emot nu är den stundande flytten. Där verkar all positiv energi ha fokuserats. Allt har fallit på plats där utan jag ens har behövt engagera mig det minsta, vilket givetvis känns fantastiskt skönt. Så min plan nu är att lägga allt krut på den så löser sig förhoppningsvis allt annat av bara farten. Idag bokades semestern med Karin. En fyradagars blev en endagars men jag är iallafall livrädd för vad jag gett mig in på. Herregud!!! Jag själv med ungarna...hur ska det gå?? Känns verkligen som om jag tagit mig vatten över huvudet. Men som nån dum fan sa -Rädslor och hinder är till för att övervinnas. Så jag stuffar väl vidare i livet av ren nyfikenhet på hur det egentligen kommer gå ihop.
Idag tog jag superduktiga 3 på premiär cykeltur i stan för lite miljöträning. Först till Karin sen till Java för en snabbfika med Hjälten. Måste säga att jag var en mycket stolt mor när jag lyckades helt utan fadäser och med alla 3 i behåll åter anlända hem. Den enda olyckan som hände var när vi väl klev innanför dörren....Tove han liksom inte riktigt så nu står det tvätt på schemat. Jag trodde ett tag att jag hade en hel elefanthjord i lägenheten. Sockerhöga sexåringar är inte ett tyst släkte kan jag säga. Vid halv tio fick jag äntligen dom i säng och kunde utmattad slänga mig i soffan.
Jag kör ett Vive la me!! för en mycket bra barndag utan några större utbrott från någon sida. Och ett ton Vive la me!! som affirmation och som örfil så jag skärper mig. Orka gå i lera och sörja när man kan vara på isen och ha det glatt liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar