Mitt liv blev inte ens i närheten av vad jag föreställde mig för ett par år sedan. Jag skulle vara den eviga partajande singeln med frihet och spontanitet som slagord. Nu sitter jag här i en trea med sambo och fem ungar som vi har omlott..dvs ALDRIG barnlediga. Alla i omgivningen påtalar högt och tydligt att -Det är bara att rätta in sig i ledet och njuta av faktumet. Dessutom måste man älska partnerns barn och ställa upp i alla väder med glädje. Jo visst den euforin funkar säkert på Atlantis och i fantasin hos de som aldrig suttit i denna sits. Självklart skulle vi inte bo ihop om vi inte accepterade och charmades av varandras barn men det är fortfarande dina och mina barn vare sig man vill eller inte. Att omgivningen förväntar sig av M att han ska ta hand om mina när jag jobbar är jäkligt enerverande. Jag kämpar mig blå och gnager av mig armen i ren frustration emellanåt för att få vardag, känslor och drömmar att gå ihop. Var jag inte så förtvivlat kär i mannen i mitt liv hade detta tragglande aldrig funkat. Det bara måste vända och bli våran tur snart och helst NU! Jag har liksom testat alla varianter av lösningar jag kan komma på och lägger nu mitt öde i Universums händer. Har inget annat val än att följa flödet och hånle åt misären kallad vardag.
Från och med:
-Nu flödar pengarna in på mitt konto och jag har möjlighet att sätta guldkant på tillvaron.
-Nu får jag jag ett nytt utvecklande jobb med toppen tider och uppskattning för det jag gör.
-Nu hittar jag rytmen med mat och motion och jag når en sund trivselvikt.
-Nu löser sig våra barnveckor på ett optimalt sätt för alla parter.
-Nu flyttar vi till vår gemensamma drömlägenhet.
-Nu har vi tid och råd med en själarenande resa för oss två.
-Nu njuter vi av att umgås mycket med våra många sanna vänner.
-Nu börjar resten av vårat underbara och lyckliga liv tillsammans forever and ever.
Så enkelt är det!!
M sitter i detta nu och spiller tid framför nått nördigt online spel som bygger på död och förintelse med inslag av magi i fantasyns värld. Jaja det är väl hans sätt att fly från vardagen en stund...En flaska vin skulle nog kunna få mig att tycka det skulle vara något intressant att kika över hans axel men där går gränsen för min nyfikenhet i nördens värld. Han fick mig att gå och lyssna på Eddie Meduza covers förra helgen så nu får det räcka med IQ befriande utsvävningar.
Jag håller sakta men säkert förvandlas till tant...ryys...
Det mest uppenbara är att min lekamen börjar tappa sin spänst och kvinnlighet. Det dyker upp veck och häng på de mest suspekta ställena och synen är inte alls vad den borde vara. Att bli långsynt och vara född med korta armar är ingen bra kombo kan jag meddela. Det mindre uppenbara som jag försöker förneka så länge det går är att jag har känslan av att vilja handarbeta, gå kurs i matlagning och byta klädstil till något mer diskret. En himla tur att jag hann tatuera min så efterlängtade AC/DC tatuering innan detta tantstadium infann sig. Dessutom gick jag härom dagen en sån där tråkig tur i mammas trädgård, där hon berättar vad diverse gröna koveser är för något som är på väg upp ur jorden..och jag tyckte det var småtrevlig...HU!!! Är inte nyfiken på vilket tecken på tant som kommer här näst. Nä, jag skola rocka och äga ett tag till innan stickningen plockas fram och jag sitter under filten och skrockar fram historier för mina barn om hur det var när jag var ung. Detta hemma tvång förgiftar uppenbarligen mitt sinne...måste ut och träffa folk snarast. Så jag kan komma hem med lusten att vråla mitt VIVE LA ME! på balkongen.
God natt nu måste tant sova så hon orkar med morgondagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar