Ligger här i godan ro efter en mycket varm fulltösdag med 3. Först frukostkaffe i ottan med hjälten, för att sedan hasta vidare till det traditionella fredags badandet och Mac Donalds ätandet. Eftermiddags häng i Fjugesta med Anna som slutade med tre sovande ungar i bilen hem. Nu är jag åter här ensam i natten i vanlig ordning. Det värsta med det ensamma nattugglandet är nog att tankar och funderingar får fritt spelrum, me no like. Jag trodde jag var grymt nära mitt utlovade VIVE LA ME inlägg, men jag råkade snubbla lite på målsnöret och verkar få ta en straffrunda. Gör om gör rätt är väl budskapet i det. Som ni förstår handlar det givetvis om en man, för vad skulle annars kunna göra livet miserabelt och motsträvigt? Så här ligger jag och känner mig som en äggsjuk höna i väntan på att det ska gå över. Men som sagt jag tar min straffrunda och hoppas på bot och bättring.
Planering av semester pågår för fullt. Ja jag planerar i och för sig inte eftersom det inte riktigt är min starka sida. Jag har full tilltro till Karin och låter henne fixa och dona så hänger jag på. V 29 hoppas vi på en weekend i Harje med kidsen. Hur det ska gå vet jag inte, utan jag kör strutsmentalitet tills det är dagen D och vi är på väg. Då tar jag till paniken och vips är vi hemma igen utan att jag har fattat vad som hänt. Men man måste åka bort för att veta hur bra man egentligen har det hemma har jag hört, så nu testar vi den varianten.
Nä nu ska jag ta mig i kragen och tvångssova en sväng innan morgondagens plikt kallar. Jag ska intala mig och upprepa mantrat att jävlar i mig vad jag VIVE LA MEar och hellställar vare sig det är med eller utan män. God natt!!
lördag 26 maj 2012
måndag 21 maj 2012
Eller att jag skärper mig
Vad skulle jag göra utan Karin? Antagligen skulle jag sitta och dregla i ett hörn. Har nog blivit så bortskämd ever som jag blir av henne. Jag håller på att fundera ut och planera det ultimata kuppen så jag kan återgälda henne åtminstone en liten bråkdel av allt. Ska bara vinna på triss eller gifta mig rikt först. Har jag inte lidit av dåligt samvete förut så gör jag det nu med råge. Det enklaste kanske vore att säga upp bekantskapen tillsvidare så min skuld inte byggs på mer. Fast då skulle jag väl dö av saknad och då kan jag ju verkligen aldrig styra upp den biten. Hmmm värsta sortens dilemma....
Ja ja jag ska berätta om helgen lugna er
Fredag
Karin har som vanligt styrt upp inköpen av mat och alkohol. Vi äter och tar oss hem till O´learys. Till och med vakterna tittar skeptiskt på oss när vi så gott som nyktra kliver in. Vi möter diverse bekanta som alla säger samma sak
-Det var värst vad städade ni är ikväll då...
Då säger Karin och jag i mun på varandra -Så här kan vi inte ha det!!! MOT BAREN!!!! Två BLC senare är det åtgärdat och vi stuffar runt och talar med kända och okända i vanlig ordning. När vi rockar och äger som bäst så stänger stället och vi öser vidare till Fired up. Måste tillstå att vissa stunder känns lite oklara så här i efterhand särskilt tidsuppfattningen var ur led, liksom viss statusuppdatering på facebook. Vi antar att kl var runt 6 när vi bestämde oss för att avsluta morgonen. Jag beordrade Hjälten att göra mig sällskap i sömnen.
Lördag
Okristligt tidigt ringer Herren och säger några väl valda ord och hjälten lämnar min byggnad. Jag anser mig oförskämt pigg och har ett stort behov att informera chefen om det. Sen somnar jag om. Om vi säger så här, jag är inte lika pigg när jag vaknar av telefonen ilskna vibrerande ett par timmar senare. Då är det mer jäsp, suck och stön. När Hjälten åter dyker upp vid femtiden hasar jag fortfarande runt enbart i klädd ett täcke. Kl 20.00 sammanstrålar jag med Vickie för frukost som intas på ett ställe som inte bör nämnas vid namn. Sen till O´learys för 2 alkoläsk, inte sådär helt partypeppad. Fotbollen på högsta volym livar inte heller upp stämningen direkt. Chefen ansluter men tröttnar liksom vi snart och det blir dags för matintag igen. Hemma pinsamt tidigt dvs halv två, en halvtimme senare anländer Hjälten, även han smått sliten.
Söndag
Vi vaknar till ett underbart väder och kaffe på Frankrike blir ett måste. För första gången på evigheter kan jag köra bil en söndag så det får bli dagens nöje. Liksom att äta världens minsta och dyraste bakade potatis på stan. Sen förärar Hjälten mig med en guidad rundvandring i studion med tillhörande våning. Även denna helg har sitt slut och jag är åter i min ensamhet....suck....Gjorde mitt bästa för att hjälten skulle inse att han inte hade nån anledning att gå hem men han höll inte med mina argument. Men men om ett par dagar rockar jag som bästa morsan och ungarna gapar i kör VIVE LA MAMMA!!! Visst är livet härligt med sina ytterligheter?
Ja ja jag ska berätta om helgen lugna er
Fredag
Karin har som vanligt styrt upp inköpen av mat och alkohol. Vi äter och tar oss hem till O´learys. Till och med vakterna tittar skeptiskt på oss när vi så gott som nyktra kliver in. Vi möter diverse bekanta som alla säger samma sak
-Det var värst vad städade ni är ikväll då...
Då säger Karin och jag i mun på varandra -Så här kan vi inte ha det!!! MOT BAREN!!!! Två BLC senare är det åtgärdat och vi stuffar runt och talar med kända och okända i vanlig ordning. När vi rockar och äger som bäst så stänger stället och vi öser vidare till Fired up. Måste tillstå att vissa stunder känns lite oklara så här i efterhand särskilt tidsuppfattningen var ur led, liksom viss statusuppdatering på facebook. Vi antar att kl var runt 6 när vi bestämde oss för att avsluta morgonen. Jag beordrade Hjälten att göra mig sällskap i sömnen.
Lördag
Okristligt tidigt ringer Herren och säger några väl valda ord och hjälten lämnar min byggnad. Jag anser mig oförskämt pigg och har ett stort behov att informera chefen om det. Sen somnar jag om. Om vi säger så här, jag är inte lika pigg när jag vaknar av telefonen ilskna vibrerande ett par timmar senare. Då är det mer jäsp, suck och stön. När Hjälten åter dyker upp vid femtiden hasar jag fortfarande runt enbart i klädd ett täcke. Kl 20.00 sammanstrålar jag med Vickie för frukost som intas på ett ställe som inte bör nämnas vid namn. Sen till O´learys för 2 alkoläsk, inte sådär helt partypeppad. Fotbollen på högsta volym livar inte heller upp stämningen direkt. Chefen ansluter men tröttnar liksom vi snart och det blir dags för matintag igen. Hemma pinsamt tidigt dvs halv två, en halvtimme senare anländer Hjälten, även han smått sliten.
Söndag
Vi vaknar till ett underbart väder och kaffe på Frankrike blir ett måste. För första gången på evigheter kan jag köra bil en söndag så det får bli dagens nöje. Liksom att äta världens minsta och dyraste bakade potatis på stan. Sen förärar Hjälten mig med en guidad rundvandring i studion med tillhörande våning. Även denna helg har sitt slut och jag är åter i min ensamhet....suck....Gjorde mitt bästa för att hjälten skulle inse att han inte hade nån anledning att gå hem men han höll inte med mina argument. Men men om ett par dagar rockar jag som bästa morsan och ungarna gapar i kör VIVE LA MAMMA!!! Visst är livet härligt med sina ytterligheter?
fredag 18 maj 2012
Alice spekulerar
Jag lider helvetes kval ikväll. Jag lyckades olyckligtvis koppla bort min eminenta hjärna för några sekunder och då tyckte munnen att den skulle passa på att säga något. Och när jag sedan skulle försöka rätta till och släta över misstaget med humor blev det bara ännu värre. Så just nu skulle jag vilja inget hellre än att ropa i vedebörandes brevlåda -FÖÖRLÅÅÅT det blev fel, jävligt fel. Vill du ha massa fotmassage i kompensation? det ingår en kram....snälla....Men jag antar att det hjälper föga. Så nu får jag lida för min dumhet och kan bara hoppas på att personen i fråga repar sig efter mitt hemska omedvetna påhopp och åter inser att jag förhoppningsvis har andra kvalitéer än att vara smart.
Och så över till nästa ämne......
Barnens far ska nu i dagarna bli sambo och ungarna funderar väl en del över den saken. Dom undrar när dom ska få en låtsas pappa och när han flyttar in och vem det skulle kunna vara. Jag hade Alice själv hemma en kväll och Hjälten hade varit här och ätit och spelat finns i sjön med oss. När hon och jag senare kröp ner i sängen undrade hon
- Mamma ska Hjälten flytta hit?
- Nä svarade jag vi är bara vänner
- Ja men han kanske blir kär i dig och vill det, fast det skulle pappa kanske inte tycka om.Men om han sjunger rock n roll på engelska så gillar pappa nog honom iallafall.
-Ehh ok nu tror jag inte vi behöver oroa oss över det
-Jag tror han är lite kär i oss, fast jag tycker han är för gammal. Och när vi är gamla så är han fortfarande för gammal för oss.
Alice forsätter - Mr J kanske flyttar hit och då hämtar han oss i skolan någon gång....då skulle alla fröknar säga -Åhhhh titta vilken snygg farbror..och alla killfröknar skulle säga -Åååhh vilken cool.
Hehe man får verkligen inte sluta förvånas över barns tankegångar. Jag är själv mycket förväntansfull över vem av alla män eller om det överhuvudtaget är någon som vågar axla manteln som min blivande man.
I dag ville Människan M ha mitt sällskap och bjöd hem mig på mat på sitt alldeles egna charmanta sätt. När jag håller på att stänga på jobbet kommer det ett sms.
*Flintastek och potatisgratäng är klart om 25 minuter*.
ingen förvarning eller frågeställning på nåt sätt utan mer ett konstaterande.
*Till mig?* måste jag ju då fråga
och det var det och jag är inte den som är den så då fick det bli en tripp dit. Jag har varit hes i dagarna tre vilket han tyckte var rätt jobbigt att lyssna på så han tvångsmatade mig med honung. Se på fan det hjälpte och nu är jag ånyo redo att gå ut och vråla VIVE LA ME?? för hela stan. Nu är det sovdags så jag orkar med lite jobb och massa party i morrn.
Och så över till nästa ämne......
Barnens far ska nu i dagarna bli sambo och ungarna funderar väl en del över den saken. Dom undrar när dom ska få en låtsas pappa och när han flyttar in och vem det skulle kunna vara. Jag hade Alice själv hemma en kväll och Hjälten hade varit här och ätit och spelat finns i sjön med oss. När hon och jag senare kröp ner i sängen undrade hon
- Mamma ska Hjälten flytta hit?
- Nä svarade jag vi är bara vänner
- Ja men han kanske blir kär i dig och vill det, fast det skulle pappa kanske inte tycka om.Men om han sjunger rock n roll på engelska så gillar pappa nog honom iallafall.
-Ehh ok nu tror jag inte vi behöver oroa oss över det
-Jag tror han är lite kär i oss, fast jag tycker han är för gammal. Och när vi är gamla så är han fortfarande för gammal för oss.
Alice forsätter - Mr J kanske flyttar hit och då hämtar han oss i skolan någon gång....då skulle alla fröknar säga -Åhhhh titta vilken snygg farbror..och alla killfröknar skulle säga -Åååhh vilken cool.
Hehe man får verkligen inte sluta förvånas över barns tankegångar. Jag är själv mycket förväntansfull över vem av alla män eller om det överhuvudtaget är någon som vågar axla manteln som min blivande man.
I dag ville Människan M ha mitt sällskap och bjöd hem mig på mat på sitt alldeles egna charmanta sätt. När jag håller på att stänga på jobbet kommer det ett sms.
*Flintastek och potatisgratäng är klart om 25 minuter*.
ingen förvarning eller frågeställning på nåt sätt utan mer ett konstaterande.
*Till mig?* måste jag ju då fråga
och det var det och jag är inte den som är den så då fick det bli en tripp dit. Jag har varit hes i dagarna tre vilket han tyckte var rätt jobbigt att lyssna på så han tvångsmatade mig med honung. Se på fan det hjälpte och nu är jag ånyo redo att gå ut och vråla VIVE LA ME?? för hela stan. Nu är det sovdags så jag orkar med lite jobb och massa party i morrn.
onsdag 9 maj 2012
Lost and found
Tur man har en chef som har ett välfyllt apotek i sin handväska. Jag hade nog inte klarat en minut på jobbet utan näven värktabletter hon försåg mig med idag. Kan uttrycka mig så här, stel och ont i kroppen har fått en helt ny innebörd. Var det kommer ifrån har jag ingen aning om, nån på högre ort tyckte väl att jag hade gjort mig förtjänt av få stappla omkring krum och dan.
Apropå stappla omkring så var det vad jag pysslade med halva dagen i lördags. Jag drabbades av en sjuhelsikes yrsel efter fredagens partaj. Låt oss börja från början....Jag hade införskaffat mig en semesterdag på fredagen, trodde jag i varje fall....Nä då faller det sig så att min ersättare blir sjuk. Bara att med ett käckt leende ta sig till arbetet. Karin insåg faran med att gå ut på äventyr med en hungrig mig en fredag och styrde upp en delikat lasangette tills jag behagade att anlända hem. Det var dukat och vinet upphällt alltså underbart bortskämd. Tackar ödmjukast för det. Vi satt sen hemma resten av kvällen och tittade på tv. Eller inte!!! AAHAHAHA!! kommer icke att ske what so ever. Givetvis åkte vi hem till O´learys som sig bör. Fick glatt återse chefen, inte helt vanligt att se henne ute i svängen nu för tiden. Vi var dock mycket städade denna fredag och allt var Karins fel för hon hade fått för sig att jobba vår heliga paryhelg, urdumt ju. Jag fick mig sällskap under natten i form av Hjälten och slapp åtminstone att vakna själv. Nu är inte hans sällskap att förringa och han får gärna flytta hit. Kollektiv vore ju toppen. Och så var det då lördag och yrslig som få. Ville inte riktigt erkänna det för hjälten utan tog mig tappert upp på stan för lite dinnering. Sen spenderade vi eftermiddagen med AC/DC , fantastiskt själarenande tycker jag. Mest sövande ansåg Hjälten som tog sig en powernap.
Framåt 22 tiden ansåg vi oss redo för att ta oss till Mastodont. Han ringer taxi och säger till chauffören att vi vill till macken vid mastodont för lite kvällsmat. Vi blir avsläppta vid macken, vi köper vår korv och går ut ....och upptäcker att vi inte vet var vi är. Efter en stunds funderande kommer vi fram till att vi är ett antal mackar längre bort och börjar gå åt det håll vi tror är rätt. Jag tycker hela situationen är mycket roande och fnissar rätt ljudligt. Hjälten är inte lika road och muttrar och gruffar mest över fadäsen. Det är inte ett dugg roligt sluta fnissa säger han och gör allt för att inte bli alltför upprörd. Till slut står vi utanför Mastodont och till vårt förtret upptäcker vi att vi är för nyktra och inte alls vill gå in utan helst åka hem eller nåt. Som tur är tar vi oss i kragen och pallrar oss in med målet baren. Vi köper varsin öl och ställer oss i ett hörn. Där står vi sen i 6 timmar med endast korta avbrott för kisspause och ölinköp. Kan tyckas låta trist men vi trivdes där och vi blev inte ensamma där i hörnet. Så summan av kardemumman var att vi rockade och ägde i vanlig ordning fast från hörnet. Tror att vi hade helt klart bästa platsen på hela stället. Intar den nästa gång med. Vi fick även oss en rejäl dos AC/DC där med av livebandet. Hjälten blev så till sig att han entrade scenen och rockade skjortan av stället med en låt. Även denna natt hade ett slut och vid 6 tiden när solen sken och fåglarna skrek, var det dags att ta sig hemåt. Som tur var slapp jag yrsel på söndagen men då slog bakfyllehungern till. Karin och jag avnjöt varsin bakad potatis på stan, och paj hos Karin, och sen pizza hos mig. nom nom nom. The end!
Jag kanske även ska informera er om att cykeln jag aldrig trodde jag skulle få återse igen snällt stod och väntade på mig hemma vid O´learys. Dock med ett lite annorlunda utseende än hur jag lämnade den. Nyckeln passade så jag förutsätter att det är min. Den låter inte helt frisk men vad fan det måste ju höras när jag kommer åkande så ingen missar mig. Vore ju tragiskt för omgivningen. Så VIVE LA ME och imorrn är jag åter städad mor vilken min kropp nog uppskattar.
Apropå stappla omkring så var det vad jag pysslade med halva dagen i lördags. Jag drabbades av en sjuhelsikes yrsel efter fredagens partaj. Låt oss börja från början....Jag hade införskaffat mig en semesterdag på fredagen, trodde jag i varje fall....Nä då faller det sig så att min ersättare blir sjuk. Bara att med ett käckt leende ta sig till arbetet. Karin insåg faran med att gå ut på äventyr med en hungrig mig en fredag och styrde upp en delikat lasangette tills jag behagade att anlända hem. Det var dukat och vinet upphällt alltså underbart bortskämd. Tackar ödmjukast för det. Vi satt sen hemma resten av kvällen och tittade på tv. Eller inte!!! AAHAHAHA!! kommer icke att ske what so ever. Givetvis åkte vi hem till O´learys som sig bör. Fick glatt återse chefen, inte helt vanligt att se henne ute i svängen nu för tiden. Vi var dock mycket städade denna fredag och allt var Karins fel för hon hade fått för sig att jobba vår heliga paryhelg, urdumt ju. Jag fick mig sällskap under natten i form av Hjälten och slapp åtminstone att vakna själv. Nu är inte hans sällskap att förringa och han får gärna flytta hit. Kollektiv vore ju toppen. Och så var det då lördag och yrslig som få. Ville inte riktigt erkänna det för hjälten utan tog mig tappert upp på stan för lite dinnering. Sen spenderade vi eftermiddagen med AC/DC , fantastiskt själarenande tycker jag. Mest sövande ansåg Hjälten som tog sig en powernap.
Framåt 22 tiden ansåg vi oss redo för att ta oss till Mastodont. Han ringer taxi och säger till chauffören att vi vill till macken vid mastodont för lite kvällsmat. Vi blir avsläppta vid macken, vi köper vår korv och går ut ....och upptäcker att vi inte vet var vi är. Efter en stunds funderande kommer vi fram till att vi är ett antal mackar längre bort och börjar gå åt det håll vi tror är rätt. Jag tycker hela situationen är mycket roande och fnissar rätt ljudligt. Hjälten är inte lika road och muttrar och gruffar mest över fadäsen. Det är inte ett dugg roligt sluta fnissa säger han och gör allt för att inte bli alltför upprörd. Till slut står vi utanför Mastodont och till vårt förtret upptäcker vi att vi är för nyktra och inte alls vill gå in utan helst åka hem eller nåt. Som tur är tar vi oss i kragen och pallrar oss in med målet baren. Vi köper varsin öl och ställer oss i ett hörn. Där står vi sen i 6 timmar med endast korta avbrott för kisspause och ölinköp. Kan tyckas låta trist men vi trivdes där och vi blev inte ensamma där i hörnet. Så summan av kardemumman var att vi rockade och ägde i vanlig ordning fast från hörnet. Tror att vi hade helt klart bästa platsen på hela stället. Intar den nästa gång med. Vi fick även oss en rejäl dos AC/DC där med av livebandet. Hjälten blev så till sig att han entrade scenen och rockade skjortan av stället med en låt. Även denna natt hade ett slut och vid 6 tiden när solen sken och fåglarna skrek, var det dags att ta sig hemåt. Som tur var slapp jag yrsel på söndagen men då slog bakfyllehungern till. Karin och jag avnjöt varsin bakad potatis på stan, och paj hos Karin, och sen pizza hos mig. nom nom nom. The end!
Jag kanske även ska informera er om att cykeln jag aldrig trodde jag skulle få återse igen snällt stod och väntade på mig hemma vid O´learys. Dock med ett lite annorlunda utseende än hur jag lämnade den. Nyckeln passade så jag förutsätter att det är min. Den låter inte helt frisk men vad fan det måste ju höras när jag kommer åkande så ingen missar mig. Vore ju tragiskt för omgivningen. Så VIVE LA ME och imorrn är jag åter städad mor vilken min kropp nog uppskattar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)