Alice spekulerar

Jag lider helvetes kval ikväll. Jag lyckades olyckligtvis koppla bort min eminenta hjärna för några sekunder och då tyckte munnen att den skulle passa på att säga något. Och när jag sedan skulle försöka rätta till och släta över misstaget med humor blev det bara ännu värre. Så just nu skulle jag vilja inget hellre än att ropa i vedebörandes brevlåda -FÖÖRLÅÅÅT det blev fel, jävligt fel. Vill du ha massa fotmassage i kompensation? det ingår en kram....snälla....Men jag antar att det hjälper föga. Så nu får jag lida för min dumhet och kan bara hoppas på att personen i fråga repar sig efter mitt hemska omedvetna påhopp och åter inser att jag förhoppningsvis har andra kvalitéer än att vara smart.

Och så över till nästa ämne......

 Barnens far ska nu i dagarna bli sambo och ungarna funderar väl en del över den saken. Dom undrar när dom ska få en låtsas pappa och när han flyttar in och vem det skulle kunna vara. Jag hade Alice själv hemma en kväll och Hjälten hade varit här och ätit och spelat finns i sjön med oss. När hon och jag senare kröp ner i sängen undrade hon
- Mamma ska Hjälten flytta hit? 
- Nä svarade jag vi är bara vänner
- Ja men han kanske blir kär i dig och vill det, fast det skulle pappa kanske inte tycka om.Men om han  sjunger rock n roll på engelska så gillar pappa nog honom iallafall.
-Ehh ok nu tror jag inte vi behöver oroa oss över det
-Jag tror han är lite kär i oss, fast jag tycker han är för gammal. Och när vi är gamla så är han fortfarande för gammal för oss.
Alice forsätter - Mr J kanske flyttar hit och då hämtar han oss i skolan någon gång....då skulle alla fröknar säga -Åhhhh titta vilken snygg farbror..och alla killfröknar skulle säga -Åååhh vilken cool.

Hehe man får verkligen inte sluta förvånas över barns tankegångar. Jag är själv mycket förväntansfull över vem av alla män eller om det överhuvudtaget är någon som vågar axla manteln som min blivande man.

 I dag ville Människan M ha mitt sällskap och bjöd hem mig på mat på sitt alldeles egna charmanta sätt. När jag håller på att stänga på jobbet kommer det ett sms.
*Flintastek och potatisgratäng är klart om 25 minuter*.
ingen förvarning eller frågeställning på nåt sätt utan mer ett konstaterande.
*Till mig?* måste jag ju då fråga
och det var det och jag är inte den som är den så då fick det bli en tripp dit. Jag har varit hes i dagarna tre vilket han tyckte var rätt jobbigt att lyssna på så han tvångsmatade mig med honung. Se på fan det hjälpte och nu är jag ånyo redo att gå ut och vråla VIVE LA ME?? för hela stan. Nu är det sovdags så jag orkar med lite jobb och massa party i morrn.