Apropå stappla omkring så var det vad jag pysslade med halva dagen i lördags. Jag drabbades av en sjuhelsikes yrsel efter fredagens partaj. Låt oss börja från början....Jag hade införskaffat mig en semesterdag på fredagen, trodde jag i varje fall....Nä då faller det sig så att min ersättare blir sjuk. Bara att med ett käckt leende ta sig till arbetet. Karin insåg faran med att gå ut på äventyr med en hungrig mig en fredag och styrde upp en delikat lasangette tills jag behagade att anlända hem. Det var dukat och vinet upphällt alltså underbart bortskämd. Tackar ödmjukast för det. Vi satt sen hemma resten av kvällen och tittade på tv. Eller inte!!! AAHAHAHA!! kommer icke att ske what so ever. Givetvis åkte vi hem till O´learys som sig bör. Fick glatt återse chefen, inte helt vanligt att se henne ute i svängen nu för tiden. Vi var dock mycket städade denna fredag och allt var Karins fel för hon hade fått för sig att jobba vår heliga paryhelg, urdumt ju. Jag fick mig sällskap under natten i form av Hjälten och slapp åtminstone att vakna själv. Nu är inte hans sällskap att förringa och han får gärna flytta hit. Kollektiv vore ju toppen. Och så var det då lördag och yrslig som få. Ville inte riktigt erkänna det för hjälten utan tog mig tappert upp på stan för lite dinnering. Sen spenderade vi eftermiddagen med AC/DC , fantastiskt själarenande tycker jag. Mest sövande ansåg Hjälten som tog sig en powernap.
Framåt 22 tiden ansåg vi oss redo för att ta oss till Mastodont. Han ringer taxi och säger till chauffören att vi vill till macken vid mastodont för lite kvällsmat. Vi blir avsläppta vid macken, vi köper vår korv och går ut ....och upptäcker att vi inte vet var vi är. Efter en stunds funderande kommer vi fram till att vi är ett antal mackar längre bort och börjar gå åt det håll vi tror är rätt. Jag tycker hela situationen är mycket roande och fnissar rätt ljudligt. Hjälten är inte lika road och muttrar och gruffar mest över fadäsen. Det är inte ett dugg roligt sluta fnissa säger han och gör allt för att inte bli alltför upprörd. Till slut står vi utanför Mastodont och till vårt förtret upptäcker vi att vi är för nyktra och inte alls vill gå in utan helst åka hem eller nåt. Som tur är tar vi oss i kragen och pallrar oss in med målet baren. Vi köper varsin öl och ställer oss i ett hörn. Där står vi sen i 6 timmar med endast korta avbrott för kisspause och ölinköp. Kan tyckas låta trist men vi trivdes där och vi blev inte ensamma där i hörnet. Så summan av kardemumman var att vi rockade och ägde i vanlig ordning fast från hörnet. Tror att vi hade helt klart bästa platsen på hela stället. Intar den nästa gång med. Vi fick även oss en rejäl dos AC/DC där med av livebandet. Hjälten blev så till sig att han entrade scenen och rockade skjortan av stället med en låt. Även denna natt hade ett slut och vid 6 tiden när solen sken och fåglarna skrek, var det dags att ta sig hemåt. Som tur var slapp jag yrsel på söndagen men då slog bakfyllehungern till. Karin och jag avnjöt varsin bakad potatis på stan, och paj hos Karin, och sen pizza hos mig. nom nom nom. The end!
Jag kanske även ska informera er om att cykeln jag aldrig trodde jag skulle få återse igen snällt stod och väntade på mig hemma vid O´learys. Dock med ett lite annorlunda utseende än hur jag lämnade den. Nyckeln passade så jag förutsätter att det är min. Den låter inte helt frisk men vad fan det måste ju höras när jag kommer åkande så ingen missar mig. Vore ju tragiskt för omgivningen. Så VIVE LA ME och imorrn är jag åter städad mor vilken min kropp nog uppskattar.
Min bästa partyfriend!!!!!
SvaraRadera