Anna och Mr J var här när jag kom hem i fredags så det var bara att hänga på partyt. Grannen som hade festen jag fick ut för tittade in en stund....antar att han inte gör det igen. Herregud vad värdelös jag har blivit på första intrycket. Mina bright moments är lätträknade nu förtiden så att säga. Nåväl, vi styrde iallafall våra steg mot O´learys och av nån anledning blev Mr J imponerad av att jag kom in. Hur han tänkte då vet jag inte riktigt. Kvällen spenderades med att dansa och hann i vanlig ordning inte med att ha kul klart innan det var dags att gå......så det fick bli Fjäärn kvällen till ära. Människan M och Mr J hade fullt upp med fruntimmer så jag roade mig med att störa dom. Kvällen avslu....kvällen? vadå kväll mig veterligen är kl 7 morgon. Morgonen avslutades med att jag lämnade av Människan M hos en tjej och åkte hem SJÄLV, jag klädde av mig SJÄLV och la mig SJÄLV........trodde jag uppenbarligen. När jag vaknar hör jag någon andas bakom min rygg. Åh!! tänkte jag nu har den manliga mannen som ska mata mig med choklad äntligen anlänt. Eller ja, jag tänkte kanske mest -Hur faan gick det här till??? Kändes som en evighet innan jag lyckas vända runt för att stilla min nyfikenhet på vem som ligger i min säng. Ja det kunde i och för sig varit värre men även bättre för det är Människan M som ligger där. Enligt hans utsago så skulle tjejen åka till jobbet så han gick hem till mig och min ALLTID låsta dörr var öppen och jag hade inte tillstymmelse till reaktion i kroppen när han försökte väcka mig. Så han helt sonika kröp ner bredvid mig och somnade.
Om vi säger så här.....Lördagen var inte den bästa av dagar. Klockan 17.10 ringer Karin och väcker mig. Jag svarar käckt med ett stööön. Va! sover du? utbrister hon. Stöön svarar jag, mitt ordföråd var mycket begränsat med hänvisning till baksmällan from hell. Hon föreslår att jag ska ta mig till henne för lite dinnering. Eftersom jag tidigare i veckan hade tjatat på att vi skulle gå ut på lördagen kännde jag att jag inte hade annat val än att åtminstånde åka dit. Stööön sa jag och försökte resa på mig, gick sådär kan jag säga. En jäkla tur att man har väggar hemma. Lyckades roffa åt mig en macka i köket på min vingliga färd genom lägenheten som ledde tillbaka till sängen. Stöön sa jag la på och somnade om med mackan likt en hamster väl förvarad i kinderna.
Kl 19 inser jag att jag måste försöka ta mig upp, men upptäckte snart att jag måste vila lite först. Karin förbarmar sig över stackars mig och agerar privat chaufför. 19.45 står jag redo utanför porten med handväska och en halv liter laktosfri mjölk under armen.
Åhh så gott har det nog aldrig varit med mat förut. Sen var jag vid liv igen, fram tills efterrätten skulle serveras och jag inser att den innehåller alkohol. Fick en deja vu och ordförådet blev åter igen minimalt. TA EN GIGANTISK JORDGUBBE OCH SMAKA PÅ CHAMPANGEN hävdade Karin med sån pondus i rösten att jag inte vågade annat. Stööön sa jag och löd.
Hmm hur att SMAKA på champangen kunde bli till captain morgan o cola och white russia och ett par öl har jag ingen aning om, men jäklar vad kul vi hade sen. Tog mig hemmåt SJÄLV vid halv fem tiden, klädde av mig SJÄLV och la mig SJÄLV....och vaknade själv. SUCK!!!
Och så var det söndagen då, som sig bör spenderades den i soffan framör tvn hemma hos Människan M. Fast denna gång lite lyxigare än vanligt med en trerätters middag, grillad korv som förrätt och grillad antr...entre...äsch, grillat kött till huvudrätt och cappo...cappu....men vad faan, kaffe till efterrätt. Så summan av kardemumman blev ändå en helg i bästa VIVE LA ME stil. Fast lördagens baksmälla vill jag inte under några som helst omständigheter återuppleva igen. Syndast om mig i hela världen kan jag tala om att det var. Tur man har vänner som styr upp en då, hjärta hjärta hjärta till er.