Hjärta och smärta

Känner lite aj i hjärtat såhär på nattkröken. Jag som alltid varit en hård och kall typ när det handlar om känslor har på senare tid blivit en sån där kärlekskrank fåne. Känslor är säkert en jättebra uppfinning om dom är av bra kvalité och lätthanterliga. Ungefär som tekniska prylar, man måste ha dom men man fattar inte till vad riktigt. Livet som känsloobstinat är väl kanske inte att rekomendera, det är rätt ensamt men fan så mycket tryggare. Nu går jag mest runt och väntar på att det ska gå över som en långdragen förkylning. Min image att jag äter män till frukost har fallerat och kvar står jag utan mur och fattar verkligen ingenting. Jag som ska vara arrogant och iskall är nu den som skriker lungorna ur mig efter kramar och närhet. Jag undrar var detta ska sluta egentligen..... Mitt mycket förvirrade hjärta är inte vid sina sinnes fulla bruk nog att ta sådana här beslut på egen hand. Har gett detta fenomen nog tid så nu sänder jag det vidare till universum med en begäran om en förklaring om varför jag måste bli som en blind klockad katt helt i onödan?? Nåväl jag lär mig väl nåt på sånt här trams med...vem vet snart förgyller jag kanske någons liv med min närvaro. Och till dess VIVE LA ME!!!!!!