Jag har gjort denna blogg som skulle vara en hyllning till mitt bästa "jag" till en klagomur över hur orättvist saker och ting är just nu. Hur gick det till? Nog för att livet går upp och ner men fokus ska ju alltid ligga på det positiva utan för den skull behöva ljuga för sig själv. Trodde aldrig om mig själv att jag skulle uppleva känslor och vad det egentligen gör med ens hjärna när de träder in. Jag trodde jag var odödlig och starkare än Tarzan forever and ever. Se hur det gick... Hur ska jag nu kunna få tillbaka min stjärnstatus? En släng av känslosjuka kan väl alla få men inte kunde jag i min vildaste fantasi tro att det skulle sitta i så här länge. Jag har testat allt från att få som jag vill till att radera möjligheten till kontakt men inget har hjälpt. En god vän säger att det är som kvicksand ju mer man kämpar emot desto värre blir det, alltså bara att acceptera faktum. Så det blir mitt nästa projekt. Jag struntar i att ge er mitt bästa "jag" utan presenterar ett mindre perfekt jag. Vilket kommer innebära dessa förvirrade och kryptiska inlägg en tid. Jag lovar att informera er när jag är med i matchen igen och är redo att ge er en nyare bättre version av mig. Så känner ni att det är överkurs att ta er igenom dessa tradiga inlägg med livet i behåll så ska ni vänta på att jag döper ett inlägg till VIVE LA ME!! När det står så vet ni att det är sluttramsat och ni kan i lugn och ro åter läsa det jag skriver utan att rädslan att dö av tristess infinner sig.
Kvällens låtar Lightning crashes och Follow me fråga mig inte varför jag valde just dessa men jag gillar musiken och rösterna. Har inte satt mig in i texterna så dom kan vara helt uppåt väggarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar